För att inte tala om en \"mask\" i en handväska, något som ungarna gillade skarpt. Filmen som denna ska man inte ta på allvar. De bjuder på en och en halvtimmes skaplig underhållning och det är allt. Man ska inte behöva rota i filmens fundament eller ens fundera på hur trovärdigt det är att ha en pratande mask i sin handväska. Varför kan man inte ta filmen som den är och skippa skitsnacket om regissörens visioner och kompositörens revolutionerande musik? I vanliga fall måste man som recensent/kritiker ta i dessa delar, men i detta (och många andra) fall räcker det med att säga: -Ljud och bild är bra. -Skådespelarna är rätt roliga -Filmen bjuder på ypperlig familjeunderhållning i nästan tvenne timmar. Allt annat är oviktigt. Min fru är en utomjording är alltså inte filmhistoriens hörnsten direkt. Knappt kan man kalla den ens en nyskapande film, men den är i slutändan ingen dålig film. Man trivs, man garvar och man upplever lite spänning. Vad annat vill man ha av en 80-tals sci-fi komedi?
BETYG 2 av 5 1988 USA 105min IMDb Ovetande om sin blivande frus bakgrund, gifter sig Steve med utomjordingen Celeste. Originaltitel My Stepmother Is an Alien Regissör Richard Benjamin Manus Herschel Weingrod, Timothy Harris, Jerico, Jonathan Reynolds Genre Komedi, Science Fiction, 80-tal Skådespelare Dan Aykroyd, Kim Basinger, Alyson Hannigan, Jon Lovitz, Joseph Maher, Wesley Mann, Ann Prentiss (röst), Tony Jay, Peter Bromilow, Adrian Sparks, Seth Green, Juliette Lewis, Tanya Fenmore Betygsätt Logga in eller bli medlem för att rösta Betygsantal 3459 Filmnummer 1407 Recensioner Filmen har inga recensioner ännu. Kommentarer Gammaldags lökig charm med en bra Basinger. Bäst är ju betalningen i kassan! Rai 2018-01-03 Visst, ibland drar man lite på munnen, men mycket mer än det är det inte! Älskade den som barn. Skämskudden kom fram nu, tjugo fem år senare. Inte åldrats väl... En rätt dum film i sin helhet men Dan Akroyd lyckas vara kul någon gång och Kim Basinger var väldigt fin på denna tiden.
Regissören Richard Benjamins femte verk skulle bli hans biljett till de riktigt stora dollartecknen och i viss mån blev den det också. My Stepmother is an Alien blev en hyfsad publikframgång, men på bekostnad av en förödande dålig kritik från en rätt enad kritikerkår. Kritikerna ansåg att manus var uselt, regin endast medioker och skådespelarna illa valda. Ändå är det just p. g. a. skådespelarna man ville se filmen. Kim Basinger fick fåna sig som en vacker utomjording och Dan Aykroyd fick tona ner sin jargong och spela tönt. Nåja, det kunde ha blivit värre och nu 12 år senare är filmen faktiskt ganska underhållande trots de massiva brister man hittar i såväl uppbyggnad som utförandet. Som familjefilm fungerar denna film alldeles utmärkt. De allra minsta kan bli något skrämda, men barn över 8 år kommer att tjuta av skratt då Basinger gör bort sin som människa och då Aykroyd får fjanta sig ordentligt. Naturligtvis finns det med en hund, ett mammalöst barn, en överambitiös broder och en skrikande chef.
Det som dock är kul är att Alysson Hannigan här spelar dottern och Seth Green hennes dejt. Detta var ca 10 år innan de spelade flickvän och pojkvän på TV-serien "Buffy". Får bara tvåa av samma skäl som Hulk Hogan skrev. Grady and the loga rhythms... you gotta love it! Varför suger hon på batterier? Det gjorde jag med när jag var 2 år. Fantastisk översättning av filmtiteln.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor ( gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. Min fru är en utomjording (originaltitel: My Stepmother Is an Alien) är en amerikansk science fiction - komedifilm från 1988, med Richard Benjamin som regissör.
Fysikern och forskaren Steven Mills (Dan Aykroyd) har lyckats skicka iväg en laserstråle till andra sidan universum. Där den slutar finns en civilisation som inte blir så glad ty av någon konstig anledning så börjar gravitationen att öka, på grund av laserstrålen från jorden. En agent, Celeste Martin (Kim Basinger), skickas till jorden för att se till att en andra laserstråle skickas dit för att häva förloppet och få gravitationen att återgå till det normala. Hon hittar Steven och efter en timmes ohyggligt dålig film så ska de fixa fram laserstrålen igen. Vad de behöver nu är en konduktor, en slags åskledare som får laserapparaten att gå på övertid och ge ifrån sig mycket mer energi än vad den egentligen klarar. Det blir Stevens assistent Joe som drar av sitt armband: Steven: "A conductor, something you get... " Joe: "Solid tin! " Steven: "Joe, next year when they give out that Nobel prize I'm gonna be up there and I'm gonna tell them about... " Celeste: "Steve darling! " Lyssna på ljudklippet (50 kb)