Svårstavade ord | Språkfrågor | Textlyft Det är inte alltid lätt att stava rätt. Ibland smyger sig stavfel in i texten på grund av att skribenten råkar trycka fel på tangentbordet. Då räcker det oftast med en noggrann korrekturläsning för att stavfelen ska upptäckas och kunna åtgärdas. Men ibland vet man faktiskt inte hur ett ord ska stavas – och då är det betydligt svårare att hitta de felstavade orden under korrekturläsningen. Om du är osäker på hur något ord ska skrivas behöver du ta reda på vilken stavning som är korrekt. Därför presenterar vi här en lista över några vanliga svårstavade ord, några ord som ofta stavas fel.
Vanliga konstruktioner: stå för något (med prepositionen för) betyda; vara ersättning för I det här enkla chiffret så är alla bokstäver utbytta mot nästa bokstav i alfabetet, så chiffrets "B" står för ett "A" och så vidare. Etymologi: Av fornsvenska sta. Besläktade ord: Sidoform stånda; stånd Sammansättningar: anstå, avstå, bestå, bistå, framstå, förstå, förestå, kvarstå, motstå, påstå, tillstå, understå, uppstå, utstå, återstå Se även: stånda, ställa Grammatik: Den alternativa preteritumformen stog anses ibland som felaktig. Stog används ofta i talspråk i Sverige och ibland även i talspråksinspirerat skriftspråk, men den absolut vanligaste formen i skrift är stod. Enligt Språkrådet används också uttalet stod i vårdat tal. Språkrådet anser också att formen stog är felaktig och säger att den uppkommit som ett missförstånd att stå skulle böjas på samma sätt som slå (preteritum: slog) [1]. Supinumformen ståndit och imperativformen statt är ålderdomliga.
Varje dag möts vi av översatta texter. Risken är stor att de är skrivna på översättningssvenska. Översättaren Alexander Katourgi förklarar fenomenet, och Henrik Rosenkvist svarar på lyssnarfrågor om... Det här är avsnittet som går på i ullstrumporna om hur vi benämner kläder. Vem bestämmer vad en ny modestil ska heta och varför finns det så många bildliga uttryck om saker man kan ha på sig? Vad kallar man väntesymbolen på en dator, undrar en lyssnare. Ylva Byrman hittar en uppsjö förslag och lindrar även ett typiskt fall av partikelirritation. Kriser påverkar språket, skapar nya ord och sätter fokus på begrepp vi inte har hört tidigare. I spåren av coronapandemin har vi lärt oss att en rekommendation inte alltid är ett tips och att det går... Vi blickar österut. För det har talats svenska i Finland åtminstone sedan medeltiden, men vad utmärker egentligen finlandssvenska? Henrik Rosenkvist svarar på lyssnarnas frågor. Möt också lyssnaren...
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan. Svenska [ redigera] Verb [ redigera] Böjningar av stå Aktiv Infinitiv stå Presens står Preteritum stod ( stog) Supinum stått ( ståndit) Imperativ stå ( statt) Particip stående, ståendes Perfekt ( stådd, stånden) Not: Perfektparticip existerar med tillhörande partikel. Läs mer om de alternativa formerna under grammatikrubriken. uttal: / stoː / (om människa eller djur) ha upprätt kroppsställning utan att förflytta sig Stå inte bara där, kom och hjälp till! Kom och titta, det står en älg utanför fönstret! (om föremål) vara placerad, ofta upprätt Det står en vacker vas på bordet; lägg den inte ned. När klockans stora visare står på fyran, så är klockan tjugo minuter över. (om maskiner) ej vara i funktion Väckarklockan står, så det är bäst du byter batteri i den. vara skriven Du ska inte tro på allt som står i tidningen. (sport, vardagligt) vara målvakt; stå i mål (med prepositionen för, om en idé eller handling) vara stolt över och försvara; inte skämmas för Jo, jag sa så till honom, och det står jag för.
Det finns också fem belägg på framom i det DN-material som jag nämnde ovan, av dem dock ett i en text som handlade om Jakobstad och alltså hade finlandssvensk anknytning. Å andra sidan börjar framom uppenbarligen av någon oförklarlig orsak betraktas som ålderdomligt i Sverige. Detta sägs klart ut i Svensk ordbok (från 1986). Dess funktion håller på att tas över av framför, och det kan hända att många yngre rikssvenskar vid det här laget uppfattar framom som främmande. Något skäl att försöka utmönstra framom ur finlandssvenskt språkbruk finns det i varje fall inte. Det är ett fullgott svenskt ord. Mikael Reuter